Sol Vargadottra
Media

Olika artiklar

Jag har alltid försökt vara en förebild för andra kvinnor, i att våga välja sitt drömyrke
utan att styras av sin könsroll. Där av har jag också ställt upp i många olika intervjuer,
för det är viktigt att kvinnorna i branschen vågar ta plats och synas.
Samt på så sätt inspirera andra kvinnor till att även de skall våga välja yrkesroll med hjärtat. 
Just nu kan du hitta 12 olika artiklar här nere på sidan.
byggnadsarbetaren 13 augusti 2020

Så bliR ställningsbyggaren förbannad – steg för steg

De är bland de viktigaste på bygget, eftersom de skapar ytor och förutsättningar för alla andra. Så sluta att göra dom arga! Vi tog ett snack med ställningsbyggaren Sol Vargadottra om vad som kan irritera henne och kollegorna.

Foto: Linnéa Sporrong

1. Kliv över avspärrningarna
Lalla sedan runt lite respektlöst på marken under de ofärdiga ställningarna och kolla något ”superviktigt”. Tänk inte på att nedfallande föremål kan innebära livsfara.
2. Ändra ställningen
Ändra på ställningen när den är färdigbyggd. Gör sönder ställningsmaterialet, eftersom det inte ”är så noga”. Detta kan innebära faror och extra kostnader, vilket får ställningsbyggaren att se rött.

3. Lunch i bilen – och ingen toalett
Som arbetsledare ska du inte ordna någon byggbod till ställningsbyggarna. De ska få sitta och luncha i bilar och klara sig utan toalett. Alla bekvämligheter kommer när de ”riktiga” byggnadsarbetarna dyker upp.

4. Gå upp – innan ställningarna är färdiga
Gå upp i ställningarna innan de är färdiga och börja utföra ditt jobb. Grymta sedan irriterat när ställningsbyggaren ber dig gå ner för att få bygga klart.
5. Glöm bort
Som byggledare ska du som vanligt se till att ”glömma bort” ställningsbyggarna när det gäller inbjudningar till byggfester och andra tillställningar. För att riktigt reta upp ställningsbyggarna får ledningen gärna påpeka att de egentligen inte är några riktiga byggnadsarbetare.

6. Beräkna fel
Planerar du jobbet åt ställningsbyggare – beräkna materialet fel. Belöningen kommer när ställningen nästan är färdig och det fattas några viktiga delar. Då väntar ett utbrott av sällan skådat slag.
7. Lägg ut isolering
Ställningsbyggare är inga städare, men de behandlas ibland som det – av murare, elektriker och isolerare. Lägg gärna ut stora bitar kliande isolering på ställningarna, som ställningsbyggaren får i nacken när hen plockar undan. Nu börjar vi närma oss ett nervsammanbrott.

8. Gå långa sträckor
Se till att ställningsbyggaren får gå långa sträckor till sitt material, gärna runt andras lager, så att det blir svårt att dra kärrorna. Ju längre sträckor en ställningsbyggare måste släpa sitt material, desto mer förbannad blir den.
Året Runt 4 januari 2018

Jag visar machomännen att kvinnor också kan.

I toppen på en byggnadsställning ute på en oljerigg i havet kan man hitta Sol. Hon trotsar alla fördomar om att kvinnor inte har kraft eller mod.
När hon får klättra på höga höjder är hon i sitt esse.
TEXT & FOTO: SUSANNE STAMMING

Byggnadsarbetaren Sol Vargadottra är ovanlig på många sätt. Det har hon inget emot.
Hon är van att gå sin egen väg och bryr sig inte om vad andra tycker.
- Jag var säker på att jag var en häxa som barn och det var innan böckerna om Harry Potter, så det var nog väldigt ovanligt att ett barn tänkte så, skrattar Sol.
- Det som brukade göra mig frustrerad var att min kvast inte ville lyfta. Hon växte upp en stor familj med sju småsyskon och såg egentligen bara nackdelar med det.
-Äldsta barnen får dra ett alldeles för tungt lass, utan att ha valt det själva, säger hon. Bättre var att familjen bodde på landet, vilket innebar att hon ofta var med när bönderna jobbade. Sol älskade allt äventyrligt och klättrade i träd när hon fick chansen.
– Jag byggde kojor i skogen, så man kan säga att det märktes redan då vad jag skulle göra i livet, säger hon. Under några år testade sedan Sol allt från jobb inom teater och restaurang till industriarbete och anställning inom äldreomsorgen, innan hon hittade rätt.
- Jag fick arbete som brandvakt på en fabrik där de höll på att bygga om. Jag kunde inte låta bli att kolla in när arbetarna klättrade omkring på ställningarna högt upp. Det var då jag visste att jag ville bli byggarbetare, berättar hon.  

Fördomar om kvinnor
Sol använde sin envishet och fick chansen att prova jobbet som byggarbetare.
- Det var rätt direkt. Jag hade hittat hem och nu ville jag fort- sätta på riktigt. Med sin rättframma överrumplingsteknik lyckades hon få chefen för byggjobbarna att ge henne en chans. Snart var hon en i gänget trots motståndet mot kvinnor i branschen.
- Det svåra var efteråt när allt var klart och jag skulle leta efter nästa jobb. Det var tufft med alla fördomar mot kvinnor. Hennes teknik har varit att låta det ta lite tid och låta de andra de arbetarna se att hon kan jobba helst lika hårt som vilken kille som helst. Humor är ett annat sätt - Ibland har vi byggnadsarbetartjejer gillat att driva lite med det. När det var dags för
den återkommande tiokampen under byggnadsarbetarförbundets kurshelg ställde vi upp med ett tjejlag helt klädda i rosa.
- Då vi tog anteckningar under kursen hade jag glittrig penna med fjäder
och rosa discokula. Ledarna skrattade så de grät, säger Sol.
Men allt hade ett syfte, för sista dagen dök de upp iklädda tröjor med texten "Allt är inte vad det ser ut att vara", eftersom laget lyckats bra i tävlingen.
Sol gick sedan upp på scenen och berättade hur tjejer ofta döms innan de får chansen att bevisa något.


Tar riskfyllda jobb
I dag är det allt mer sällan hon möts av andra byggarbetare som tror att hon inte ska klara jobbet. Hon har varit i branschen länge och tagit på sig tuffa jobb.
Under flera år jobbade hon bland annat på de norska oljeriggarna ute på Nordsjön, och i år har hon börjat med det igen. - Det är eftertraktat för
den höga lönen med gratis boende, mat, resor och nöjen. Därför känns det som ett erkännande att få åka, säger hon. Men lönen är inte det som lockat henne mest utan den känsla av gemenskap som påverkar på alla som
jobbar på riggarna.
- Jag har aldrig sett mobbning. Sammanhållningen är enorm och minsta
lilla händelse analyseras av ledningen på alla sätt. Att personalen trivs
och fungerar är avgörande eftersom de sitter på en anläggning där katastrofen alltid finns närvarande om misstag begås.
-Säkerheten är mycket högre än någon annanstans. Varenda detalj är genomtänkt och det gör att det händer betydligt färre olyckor än på arbetsplatser i land, säger Sol, som framför allt monterat byggnadsställningar som ska användas för underhåll, målning och reparationer av riggen. Mellan arbetstimmarna umgås alla
och det finns mycket att göra. På den oljerigg där hon var senast
har det anordnats innebandy, kurser i drejning och flugfiskebindning
och det har funnits en biograf för filmvisningar, en löpbana mellan två ben
på riggen och en klättervägg.
- Men mest har jag nog ägnat mig åt fiske i vår fiskeklubb. Det är lite annorlunda, för vi har befunnit oss 30 meter upp från vattenytan.

Möte med haj
Vid ett tillfälle fastnade en haj på kroken och fick dras upp med kran när muskelstyrkan inte räckte till. Sol har även haft andra närkontakter med djur.
- En gång när jag hängde utanpå riggen hörde jag flåset från en val
som pyste ut luft under mig. Det är en speciell känsla.
Nu kan man tro att Sol aldrig är höjdrädd, men hon får träna sig tillbaka
varje gång hon kommer från uppehåll.
- Den där avslappnade känslan på hög höjd är inget som kommer av sig själv. Jag tycker alltid att det är värre efter en ledighet. Hon vet också att om något mot förmodan skulle gå fel innebär ett fall på 30 meter en säker död.
-Alla har flytväst, men det är egentligen bara för att kunna lämna över en kropp till efterlevande. Men det är viktigt att påpeka att det i princip aldrig händer något, säger Sol.

Jämförts med Pippi
Att det skulle kunna vara farligt, och även har varit det,
bekymrar henne inte. 
- Redan på min andra runda hade jag osannolik otur. Mer än de flesta har under en hel livstid. Det var dags för Sol att åka hem när det blåste upp till orkan. Helikoptern skulle komma i senare, men då utlystes i stället gaslarm och alla ombord fick sätta sig i livbåtarna. 
-Livbåten på oljeriggen hängde på utsidan i 45 graders vinkel ovanför vattenytan. Jag satt med ryggen neråt i ett fyrpunktsbälte. Jag visste att om de bestämde sig för att evakuera skulle livbåten släppas rakt ner 40 meter, säger Sol, som fick sitta i en halvtimme innan faran blåstes över. 
-Det var faktiskt lite som Liseberg, ler hon. 
Rädd var hon inte och hade inga problem med att vänta ut problemet. 
- Sedan gick vi ombord på helikoptern och trodde att allt var över,
men efter 50 minuter tappade den höjd och vi hade tur som klarade
oss i land. Efter den dagen känns det ganska lugnt med det mesta,
konstaterar hon. 
Inte konstigt att Sol jämförts med Pippi Långstrump hela livet.
Det är inte bara hårfärgen som de har gemensamt. Även utmaningar
möter de båda med ett leende på läpparna. 

- Jag tar mig fram med hårt arbete och humor, säger Sol. (Bild text) 

Rättelse till reportaget:
Hajen som hamnade på kroken och fick tas upp med kran, var inget jag var med om själv, jag berättade att det har hänt där ute på en annan rigg som jag själv inte var med på.  Jag fick konjekturläsa texten innan den publicerades och anmärkte på detta, men hon brydde sig inte om vad jag sa och valde att publicera det så mot min vilja.

Vad det gäller höjdrädsla så får hon det att låta betydligt värre än vad det är. När jag sa varit borta ett tag, menar jag fler månader eller år. 
Då kan jag få arbeta mig tillbaka, när det har varit något år  el flera år.  
När jag arbetar offshore är jag ju borta några veckor mellan varje tur och då kan det kännas när jag kommer tillbaka, men det är inte värre än att gå upp och göra jobbet.

Allas 10 sept 2015

Hon trotsar fördomarna i byggbranschen

Sol visar machomännen att kvinnor kan

Sol visste direkt att hon kommit rätt när hon började på bygge. Men många av de manliga arbetskamraterna hade svårt att acceptera en tjej i laget. Trots många år i branschen får Sol fortfarande kämpa mot fördomarna.
(Rättelse, ”någon enstaka” hade svårt att acceptera en tjej) 
Om Pippi Långstrump varit vuxen hade hon nog varit som Sol Vargadottra, och likheterna slutar inte vid hårfärgen. Redan som liten bröt Sol tabun
och var lite annorlunda än andra barn, men det var hon omedveten om.
-Jag fick mycket av det hemifrån. Hos oss gick alla sina egna vägar.
Ingen ifrågasatte mig utan bara svarade på mina kanske märkliga frågor om liv på andra planeter och om mina sanndrömmar, berättar Sol, 42 år.
Sol älskade äventyr och klättrade gärna i höga träd redan som liten.
Högt där uppe byggde hon kojor, och när hon inte gjorde det var hon
i alla fall för det mesta utomhus. 
 – Vi bodde på landet och var aldrig rädda för att skita ner oss.
När bönderna runtomkring behövde hjälp med något var det oftast jag
och min närmaste syster som var med. Vi tyckte det var kul. Åka traktor
och jobba med kroppen var bara normala inslag i veckorna, berättar Sol.
Hon hade sju småsyskon och blev något av en extramamma för dem.
- Kanske är det därför jag nöjde mig med en dotter, skrattar hon
och tittar på Linnea 19 år, som sitter en bit bort.
Dessutom är hon skötsam på som alla sätt.  
Testade byggjobb
Själv kände hon sig inte bara som en häxa som barn, hon var säker på att hon var en också. Under en period var hon väldigt arg:
-Jag kunde inte förstå varför min kvast inte ville flyga. Det skulle den ju göra. Då var det ovanligt för ett barn att tänka så.
I dag med Harry Potter är det nog mycket vanligare. Efter att hon gått ut skolan skulle hon prova på livet med att faktiskt jobba som professionell häxa under en period, men hon gjorde också mycket annat. Jag har testat
det mesta. Det har varit allt från jobb inom äldreomsorgen och restaurang till teater och industri. Vägen till hennes drömjobb som byggnadsarbetare började med att hon fick anställning på en fabrik som brandvakt.
De höll på att bygga om hela anläggningen. Naturligt vis blev jag nyfiken, kanske var det mitt gamla barndoms intresse för klättring som spelade in. Men när jag började  söka som byggjobbare skrattade alla. De sa att jag aldrig skulle kunna få ett sådant arbete. Motståndet gjorde Sol bara mer säker på att försöka. Hon fick testa jobbet. Det var som att komma hem.
Jag liksom landade i mig själv efter det. Byggnadsarbetare var det att jag enda jag ville bli. Men att få en anställning var inte det det lättaste.
Sol tog mod till sig och gick upp chefen för byggnadsarbetarna. Men jag sökte inte jobb, utan när jag kom innanför dörrarna sa jag bara att jag redan bestämt mig för att börja jobba som ställningsbyggare där, säger Sol. 
Skällde på sonen
Chefen höll på att ramla av stolen och började stamma om att det var tungt och besvärligt. Men konstigt nog fungerade taktiken.
- Han fick nog en chock.  Jag fick en provdag för att bevisa att jag klarade det. Sol klarade testet och fick arbeta på helgerna då färre ville jobba. Tiden gick och Sol trivdes bättre än hon någonsin gjort med ett jobb. Men då fick hon känna på det som händer med alla byggen. Det blev klart.
-Sedan stod jag där utan jobb. Jag hade visserligen erfarenhet, men när jag ringde runt för att hitta nya byggjobb möttes jag av gapskratt. "Vad tror du att du kan göra som tjej?" fick jag veta. Det var svårt att visa sig när man inte får en chans, insåg hon snabbt.  
-Det var då jag började jobba hårt med mig själv som ett varumärke.
Alla skulle veta vem jag var och till slut fick jag jobb hos mannen som anställt mig på första bygget. Det ena ledde till det andra och Sol fick även jobba med lite tyngre arbeten som fasad jobb.  -En dag kom fyra gubbar i bil ut till bygget. Det var de högsta cheferna som ville kolla in den där tjejen som var byggarbetare. Efter det kom en av ägarna också dit. -Han tittade på under förevändning att han skulle kolla sin son som också arbetade med laget. Efteråt hörde jag honom skälla på sonen för att han inte jobbade lika hårt som jag, skrattar Sol.
Många fördomar
Hon har mött oändligt med fördomar i branschen och bland vanligt folk.
-Jag får alltid ge killarna i de nya lagen lite tid för att de ska inse att jag kan jobba. Men även då finns det ibland någon som har svårt att acceptera en tjej. En del är till och med rädda för att jag ska sänka statusen på jobbet och att det ska leda till sämre betalt. Men de flesta inser ändå att det är positivt med en tjej på jobbet, även om de börjar med att döma efter utseendet.
-När byggnadsarbetarförbundet skulle ha sin återkommande tiokamp
under en kurshelg, bestämde jag och två andra tjejer oss för att ha ett lag med enbart tjejer. Det hade aldrig funnits tidigare. Men vi ville också göra något speciellt av det, berättar Sol. Resultatet blev att klä sig i rosa kläder, gulliga kjolar och toppar, rosa smink, söta handväskor. Allt för att visa att ytan inte är det viktiga när man bedömer någon.
-Killarna visste inte hur de skulle reagera, men ingen trodde att vi skulle ha en chans i tiokampen med yxkastning, paintball och annat. Nu gick det mycket bra för tjejerna som hamnade i mitten av resultatlistan. -Det roligaste var när kursledarna såg oss. De kunde ana att jag skulle hitta på något, men när de fick se oss höll de I på att bryta ihop av skratt.

Rosaglittrig penna:
Allt började med en genomgång och deltagarna plockade fram block och pennor för att anteckna.
-När jag plockade fram min rosaglittriga penna med fjäder och en stor rosa diskokula högst upp då skrattade ledarna så de grät, ler Sol. Sista dagen berättade hon om anledningen till deras klädsel. På deras tröjor stod budskapet: Allt är inte vad det ser ut att vara!
-Då fick vi applåder och många kom fram och sa att det var det bästa någon gjort. Ute på byggena får Sol fortfarande kämpa med att bevisa att hon kan.
-Jag jobbar lika hårt som alla andra. Sedan brukar killarna fråga mig om sådant som de vill ha hjälp med när det gäller relationer. Nu är jag inte så bra på det. Jag är väldigt kvinnlig på många sätt, men när det gäller kommunikation är jag rakt på sak. Jag funderar inte på allt runtomkring som mina tjej kompisar oftast gör. Där är jag inte till mycket hjälp, säger Sol som även får svara på en hel del frågor genom sin blogg. Hon har funderat över vad det är med byggjobbet som får det att pirra i henne bara av tanken på att gå till jobbet. -Jag tror det beror på att jag gillar att vara i en tajt grupp ett lag och att jag gillar att jobba med killar. Man blir som en familj under en tid, och det är sällan några intriger. Alla säger precis vad de tycker. Det finns inga dolda budskap, berättar Sol.
-Dessutom gillar jag att jobba med kroppen. Kontor är inget för mig.

Oljerigg bäst
Äventyren avlöser också varandra. Ingen arbetsplats är den chans andra lik. Ena månaden är det villabygge, den andra en fabrik och hon har till och med jobbat hängande över havet ute på de norska oljeriggarna i Nordsjön.
-Oljeriggarna är det bästa. Det blir så bra stämning när alla bor på samma ställe. Reglerna är hårda, men då sköter alla sig också. Visst, det skulle kunna vara farligt om något skulle hända, men det kan man inte tänka på.
Däremot är hon, som alla mammor, desto mer noggrann med vad dottern Linnea ska göra. -Jag skulle vilja jobba som vakt, berättar Linnea.
Sol ser skeptisk ut. -Det kan vara farligt, säger hon. Linnea hade faktiskt en dröm om att gå i mammas fotspår ett tag, men under byggutbildningen blev hon mobbad av en kille tills hon inte längre stod ut.
-Det är hemskt att det får vara så, säger Sol. Hon har själv fått priser för sitt arbete med att visa att kvinnor kan även i detta yrke. 2013 blev hon Årets Hantverkarkvinna och fick komma till prisutdelning i Stockholm. I juryn fanns bland annat Anders Öfvergård från "Arga snickaren" och Johnnie Krigström från "Room Service". -Det var härligt att få ett sådant erkännande. Alla behöver det. 
Byggcheferna och Byggnads drog i maj 2015 igångkampanjen "Alla tjänstemän på en jämställd byggbransch" Kampanjen syftar till att skapa
en plats där två kvinnor och män känner sig välkomna. Byggnads hoppas också att få effekter som gör att fler män känner sig bekväma med
att ta ut föräldeduktighet och stanna hemma när baren är sjuka. 
88 procent ilska till de sett att andra mått dåligt på grund av en grabbig arbetskultur.
60 procent av kvinnorna uppger att de mått dåligt eller påverkats negativt till segmentd av den rådande arbetskulturen.
84 procent menar att det vanligaste argumentet är att kvinnors fysiska begränsningar gör att de inte klarar alla arbetsuppgifter.
45 procent menar att branschen tappar personal på grund av upplevd grabbighet och machokultur.
Källa: En undersökning av Byggnads och Byggcheferna. 2120 personer i bygg- och fastig-hetsbranschen deltog.
STÄLLNINGS AKTUELLT JANUARI 2015

Sol i Ställnings-branschen

Hon stormtrivs i branschen och tror att fler tjejer skulle börja,
om de bara fick chansen.

-Ställningsbyggare har en sammanhållning som inte finns
i andra yrken. Det är lagarbete och mycket folk som har kul,
säger Sol Vargadottra. 

Text: Daniel Pernikliski
Foto: Linnéa Sporrong

Vi träffas på en pizzeria i Hindås, utanför Göteborg. Sol Vargadottra kommer direkt från jobbet, hon har bara varit hemma och duschat snabbt innan hon kliver in i lokalen, strax efter sju. Bilen, en stor, svart, täckt pickup, har hon ställt precis utanför fönstret till restaurangen. Ljungmark Entreprenad
står det på den – det är där hon jobbar nu.
- Det är min pojkväns företag, och vi träffades faktiskt via nätverket,
säger Sol Vargadottra.

Startade framgångsrikt nätverk för ställningsbyggare
Det nätverk hon pratar om är Nätverket för ställningsbyggare
som hon startade på Facebook och som nu har nästan 4000 medlemmar. Han kontaktade mig för att han ville ha tag i kompetenta ställningsbyggare. Vi pratade en hel del i telefon och till slut bestämde vi oss för att vi skulle träffas och ta en kopp kaffe. Sen var det kört, säger hon. 

Det slutade med att han anställde henne och nu jobbar hon heltid på Ljungmark Entreprenad, även om det är utspritt så att det vissa perioder är så mycket jobb att de får jobba på kvällarna och helgerna, medan det är väldigt lugnt andra dagar. Innan det här jobbade hon flera år i Norge. 
- Nu har de en stor oljekris i Norge och nästan alla har fått gå.
Det kommer nog att hålla i sig något år till, säger Sol. När det har lagt sig
vill hon tillbaka om hon får chansen. Fördelarna är många,
när man jobbar offshore. 
- Det är bättre betalt, bättre arbetsmiljö och mycket säkrare arbetsmetoder. Trots att det är en tickande bomb man jobbar på, en av världens farligaste arbetsplatser, är de färre olyckor där än på land.
Sen är man otroligt sammansvetsade. Inte bara ställningsbyggarna,
utan alla yrkesgrupper. Hon halkade in i ställningsbranschen när hon jobbade som brand- och säkerhetsvakt på ett stort oljeraffinaderi 1999.
Hon trivdes inte och hade sneglat på ställningsbyggarna en tid,
de verkade ha så bra sammanhållning. Så gjorde hon slag i saken
och gick upp och pratade med basen för ställningsfirman. 
- Det var inte ens någon fråga, jag bara berättade hur det skulle bli,
att de skulle låta mig jobba åt dem. Så blev det, men efter några månader
var arbetet på raffinaderiet klart och Sol kastades ut i arbetssökandet.
Nu hade hon erfarenhet av ställningar och det kunde väl inte vara några svårigheter att få jobb i andra firmor, tänkte hon. Men det visade sig att det var helt fel. Det var betydligt svårare än hon hade tänkt sig. 
- Jag fick höra alltifrån ett gapskratt till tystnad följt av ett klick i telefonen till "vi anställer inga tjejer". På den tiden sa man ofta att det inte gick med omklädningen, men jag tror att det mest var någonting att skylla på,
säger Sol. Hon berättar att det aldrig har varit några problem för henne.
Kan man ha bikini på sig på badstranden så kan man väl ha trosor
och BH på sig i ett omklädningsrum. Jag kan inte se någon skillnad i det. Duschar gör man oftast hemma och måste man göra det på bygget finns det ett draperi att dra för. Man behöver ju aldrig vara naken, säger hon. 

Man måste hela tiden bevisa att man kan
Till slut fick Sol höra att han som lät henne hon jobba på raffinaderiet skulle komma tillbaka till jobbet efter en tjänstledighet och då bestämde hon sig för att ringa honom. Dagen efter hade hon fått jobb. Det krävdes en som visste vad hon gick för.
- Man måste hela tiden bevisa att man kan, men det har jag vant mig vid nu. När jag arbetar i ett nytt lag tar det två, tre dagar innan de börjar ta mig på allvar och lyssnar på vad jag har att säga. När en förman kommer och talar med arbetslaget är det inte ovanligt att en manlig kollega kommer och ställer sig mittemellan Sol och förmannen och stänger henne ute helt, berättar hon. Trots att det kan ha varit hon som från början pratade med förmannen.
Hon tror inte att arbetskamraterna gör det här med flit, för att vara elaka, men hon menar att det är ett invant manligt beteende. Att de tycker att
de är naturliga lagledare. Nuförtiden säger hon till när det här händer,
och oftast tas det emot väl.
- När jag går till ett byggvaruhus och det står en man och en kvinna i informationsdisken, så vänder jag mig alltid till kvinnan om jag undrar något. De flesta vänder sig till mannen och det blir som ett hån mot hennes kompetens, säger Sol.

Viktigt att jobba ergonomiskt
Så länge som kroppen håller kommer Sol att vara kvar i ställningsbranschen, och det verkar det som att den kommer att göra länge till. Hon har inte ont någonstans, även om hon är lite stelare nu än hon var förut, men det har förmodligen inte så mycket med ställningsbyggandet att göra. Det är ju inte direkt någon hemlighet att man blir stelare i kroppen med tiden.
-Jag jobbar väldigt ergonomiskt och är noga med att bära på varannan axel. Det tipset fick jag redan i början, när jag lärde mig allt, och har gjort det sedan dess. Hon är också väldigt aktiv på fritiden, vilket säkerligen bidrar till att kroppen håller. När vi pratar om andra fritidsintressen rabblar hon upp så många sysselsättningar att de inte får plats att listas här, men det är mycket yoga som hjälper henne. Något som har fått pausas för tillfället eftersom hon bröt handleden när hon vurpade på motorcykel.
- Jag håller på och tar MC-kort, men det låg olja på vägen, så jag välte,
så det ligger lite på is. Vi får se hur det blir till sommaren, säger Sol.
Att det är så få tjejer som jobbar med ställning tror Sol beror på att de tror att de inte kan. Männen talar om för dem att det är ett alldeles för tungt yrke och branschen har ont om exempel som visar motsatsen. Det är synd för det handlar nästan aldrig om råstyrka utan om seghet och teknik.
Något som de flesta kan lära sig.
- Information och praktikplatser skulle nog få fler tjejer till branschen.
Fler behöver få chansen att bevisa att de kan. Det skulle nog göra arbetsmiljön lite mjukare och roligare, och även männen skulle antagligen trivas bättre på sikt. Bara när jag kommer ut på ett bygge tar det ofta udden av machoattityden. Det går inte att upprätthålla den när "lilla jag" gör samma jobb, säger Sol. Nätverket för ställningsbyggare startade Sol 2009. Från början försökte hon bara få kontakt med sina gamla arbetskamrater, men hon kände dem bara vid smeknamn och på Facebook har man ju
riktiga namn. Då tänkte hon att om hon startar en grupp så kan hon bjuda
in de ställningsbyggare hon känner och så kan de i sin tur bjuda in andra,
och så småningom borde hon ha hittat dem hon sökte.
I början var det inte så mycket aktivitet i gruppen, det var mest tyst,
och då var vi väl ungefär 50 stycken. Men jag tänkte att eftersom vi ändå
var en grupp kunde man ju göra något vettigt av det, och det kunde vara
ett sätt för människor att få jobb. Så jag tänkte att vi kunde bli fler
och letade efter andra nätverk av ställningsbyggare, och hittade tre stycken. Det största hade cirka 200 medlemmar och då vaknade min tävlingsinstinkt. Jag skulle bli störst, tänkte jag. Sol kontaktade alla medlemmar i grupperna och bjöd in dem till att gå med i hennes nätverk och ganska snart hade hon gått om alla de andra i storlek.

Från 500 till 1000 medlemmar på bara någon vecka
För tre år sedan införde Facebook att man fick en notis så fort någon hade kommenterat och det fick gruppen att explodera. På bara någon vecka
gick de från 500 till 1000 medlemmar och sedan dess har det bara
fortsatt växa. Nu förmedlas många jobb genom nätverket.
- Många arbetstagare skriver till mig och tackar för att de har fått jobb.
Och många arbetsgivare letar på nätverket efter bra folk att anställa istället för att vända sig till Arbetsförmedlingen, berättar Sol. Det är det bästa
med nätverket, berättar Sol, att allt är samlat på ett ställe.
Både arbetstagare, arbetsgivare och leverantörer är där. För arbetsgivarna är det lättare att få tag på bra folk och för arbetstagarna är det lättare
att hitta lediga jobb. Det blir betydligt svårare för oseriösa företag
att få tag i folk, eftersom det finns en chans att varna för dessa arbetsgivare
i nätverket.
- Det höjer statusen i hela branschen, genom att det sätter press på hela branschen att bli mer seriös. Det finns en hel del "världsmästare" i nätverket och när stämningen blir för hård och allt handlar om att trycka ner andra,
då måste Sol gå in och se till så att det inte går överstyr.
Är det någon som inte lyssnar får de en skriftlig varning privat
och om de fortfarande inte lyssnar åker de ut ur nätverket.
- Om man sen visar att man har tagit till sig av avstängningen kan man få
en ny chans. Alla kan göra misstag och det kan ha hänt något i livet som gjorde att man agerade på ett visst sätt. Nätverket handlar ju om
att stötta varandra. De enda som ska behöva vara rädda för nätverket
är de oseriösa arbetsgivarna.
Då och då gick det med en kvinna i gruppen, men det var väldigt sällan
de deltog i diskussionen och det fick Sol att tänka att det kanske skulle behövas ett nätverk bara för tjejer. Att de skulle kunna stärka
varandra tillsammans. Så för två år sen startade hon Kvinnligt nätverk
för ställningsbyggare och de är 25 medlemmar i dag, varav ungefär hälften fortfarande är aktiva i branschen.
- Det är väldigt mycket pepp och folk behöver inte bevisa något för
varandra där. Som tjej måste man annars hela tiden bevisa att man är duktig för att slå sig fram i jobbet och det kan vara ganska tufft,
men där inne behöver vi inte göra det.

Sponsorer välkomna
Nu letar hon efter sponsorer för att det kvinnliga nätverket ska kunna träffas och ha konferens någonstans, där de kan byta erfarenheter,
bli mer sammansvetsade och bidra till att fler kvinnor vill in i branschen.
Sol berättar att även om de är olika allihop så har de en grundläggande
sak gemensamt - de jobbar alla ensamma med män.
- Även om det var trögt i början och tog tid innan någon vågade skriva
så har det börjat byggas en gemenskap nu. Ingen av oss är som andra tjejer och det skapar en speciell laganda. 

Kommentar till reportaget:
Det kvinnliga nätverket stannade upp, det blev att folk bara tystnade. Jag har märkt att Facebook har blivit sämre på att visa när någon skrivet något i en grupp och jag tror det mycket kan bero på det. Samt att jag inte har haft tiden att hålla det igång.

HÖGAKTUELLT NOVEMBER 2014

HALLÅ DÄR SOL VARGADOTTRA
FD OTTOSSON

ÅRETS HANTVERKARKVINNA 2013
OCH GRUNDARE AV FACEBOOK-GRUPPEN NÄTVERK FÖR STÄLLNINGSBYGGARE.

Foto: Linnéa Vargadottra (nu Sporrong)


Berätta om ditt senaste uppdrag.
– Just nu är jag sjukskriven efter en MC-olycka men i november
går jag tillbaka till jobbet på Beerenberg och en rigg i Nordsjön.
Jag gillar att vara till havs, det är aldrig lika stressigt på riggar som annars
och jag fiskar gärna när jag är ledig från jobb. Min första rigg, Eldfisk 2/7,
byggde jag på land för ett år sedan, under åtta månader. När jag såg den
stå här ute en dag, med de andra Eldfiskriggarna i Komplexet,
fick jag väldigt speciella känslor 
Hur är det att vara kvinna i en så mansdominerad bransch?
– Jag har fantastiska arbetskompisar och trivs väldigt bra med mina lag.
Däremot tar det alltid två, tre dagar för mig som tjej att komma fram
och bli respekterad för min kompetens på ett nytt ställe. Män har grövre
röster och hörs bättre, och i början tror de inte att min idé är lika bra.
Det beror inte på elakhet utan sitter snarare i tradition; män är fostrade
att tro så och tänker sig inte för. Men jag ger dem den tiden. Sedan ser de
att jag kan. Jag har dessutom en otroligt bra arbetsledning som är lyhörd
och låter oss kvinnor komma fram. 
Du har byggt upp ett nätverk för ställningsbyggare...
– Det är en öppen grupp på Face-book med 3 500 ställningsbyggare
från framför allt Norden. Tanken var att hitta kollegor igen men i dag
har det blivit ett forum där arbetsgivare kommer in och söker personal
och vi diskuterar arbetsrelaterade frågor. Jag har också startat
nätverk för kvinnliga ställningsbyggare på Facebook, vi är 10-15 stycken.
Och fler i Norge eftersom de bygger mer med aluminium.... 
Och blivit utnämnd till Årets hantverkarkvinna 2013
Jätteroligt. Hela byggbranschen står bakom med Isabella McAllister,
Jonny från Room Service och Anders från Arga snickaren. Det blev stort
mediepådrag i Stockholm och några veckor framåt, och på
Hem & Villa-mässan i Stockholm fick jag vara med på presskonferensen.
Strax därpå fick jag frågan av en journalist, som jobbar både för svensk
och japansk media, om jag ville bli förebild för japanska kvinnor
och dessutom spela in en film om mig själv. Jag tackade ja,
så det ligger i pipeline. Man blir lite av bransch-förebild för andra kvinnor,
och jag tar gärna den rollen. 
Vad gör du när du inte jobbar?
Jag kör hoj, gör en del modelljobb och tränar mycket, främst boxning,
TRX och bodypump. Dessutom gör jag yoga och gothic magdans,
och har certifikat i bergsklättring. Härnäst tänker jag utbilda mig
till TT-tekniker och bli yrkesklättrare. Då får man ta lite mer avancerade jobb, utan livbåt under, och klättra utanför väggar och riggar. 
Vad är det bästa med att vara ställningsbyggare?
Sammanhållningen och gemenskapen. Ställningsbyggare är så tajta.
Vi har jargongen och gör jobbet mycket roligare genom att skämta oss genom dagarna. Det finns mycket humor och lek men på ett seriöst sätt. Dessutom får vi tänka väldigt mycket och lösa problem. Ingen ställning
är den andra lik och det är ett jobb med ständiga utmaningar. 
Varför är Layher ett av dina favoritmaterial?
Vid sidan av gamla hederliga Burton är Layher en klar favorit
när det gäller systemställningar. Smidig lättbyggd ställning
och många lättanvända delar att bygga vidare med. Layher går
både snabbt att bygga och att riva eftersom delarna har så bra passform,
samtidigt som man vet att ställningen håller i ur och skur. 
Mer om Sol Vargadottra kan du läsa på hennes blogg,
www.nattstad.se/ByggtjejenSol, och hemsidan www.solvargadottra.se
Foto: Linnéa Vargadottra  
VVS FORUM November 2013

Hon fick årets Isabelle-
stipendium

Juryn valde muraren och ställningsbyggaren Sol Ottosson som året Isabellestipendiat, enligt ett pressmeddelande från organisationen Rättviseförmedlingen som står bakom stipendiet tillsammans med
inredaren Isabelle McAllister. Över 140 hantverkare nominerades till
årets Isabellestipendium  Sveriges första hantverkarstipendium
för kvinnor. Motiveringen till årets stipendiat lyder: "2013 års Isabellestipendiat har med stor kunskap, ödmjukhet
och en osviklig envishet följt sina drömmar och på så sätt banat väg för många kvinnor inom den traditionella och mansdominerade byggbranschen. Sol Ottosson är en sann förebild
som genom att starta nätverk och utbildningar har gett hantverksarbetande tjejer en avgörande bas att växa på som yrkesmänniskor. Från efterfrågad murare till driftig ställningsbyggare beger hon sig nu ut för krävande
uppgifter på Norges oljeriggar. Inget kan hindra Sol." Stipendiet,
som är på 20000 kronor, vill uppmuntra fler kvinnor att utbilda sig
och uppmärksamma de som redan är verksamma inom branschen
och delades ut på Hem & Villa-mässan i Stockholm.

Göteborgs Posten
månd 14 oktober 2013

Prisad Ponjär

Sol får hantverkarstipendium

Text och foto: Sara Rönnberg
Sol Ottosson är en bloggande ställningsbyggare som nu
belönas med Sveriges enda hantverkarstipendium för kvinnor.
99 procent av alla hantverkare i byggbranschen är män. Bland den sista procenten kvinnor hittar vi Sol Ottosson från Stenungsund som jobbat
som murare och ställningsbyggare i 14 år och som arbetar hårt för
att kvinnor ska ha en naturlig plats på byggarbetsplatserna.
- När jag är på jobbet känner jag mig könlös och blir behandlad som
en kollega och inte som kvinna. Men det är en bransch med hård jargong
och det finns mycket att göra för att den ska bli bättre för nya kvinnor,
säger hon. Ända från start har Sol Ottosson sett det som en en självklarhet att hon skulle platsa lika bra som ställningsbyggare eller murare som vilken man som helst. För det har hon mött både gapskratt, hån och motstånd
längs vägen.

TIDIGT I KARRIÄREN blev hon tillfrågad om hon ville vara med
i olika projekt för att lyfta fram kvinnor i branschen. Hon har föreläst,
rest runt på turné och blivit porträtterad i en film för att rekrytera
fler tjejer till byggutbildningar.
-Jag har jobbat hårt på att vara en förebild för andra tjejer och jag har
sett resultat av det i min närhet. Min dotter och ett par tjejkompisar
till henne läser på byggnadslinje på gymnasiet nu. Jag tror att det blivit naturligt för dem att tjejer också bygger eftersom jag alltid gjort det,
säger hon.

SOL OTTOSSON VAR en av 140 som nominerades till Isabelleştipendiet
och beskedet att đet var hon som fick det kom som en överraskning.
- Det är som att vinna en Oscar. Och det har satt fart på idéerna.
Jag har fått en morot att fortsätta vara drivande, säger hon.
Sol Ottosson har i snart två års tid renoverat och byggt oljeplattformar
i Norge.
I dag börjar hon som ställningsbyggare på en ny plattform i Nordsjön.
Hon bloggar om sitt jobb och planerar att starta upp ett nätverk för
kvinnliga ställningsbyggare i både Norge och Sverige.
-Jag har redan dragit igång en Facebookgrupp för ställningsarbetare
i Norden. Den gruppen har i dag 2 600 medlemmar men det är
tyst bland de få tjejer som är med.

UTÖVER DET ÄR en journalist i färd med att göra ett reportage
om Sol Ottosson till en japansk tidning.
-Jag vill inspirera både andra tjejer men också hela branschen.
Det här är bara början, säger hon.

Isabellestipendiet
* Startades 2011 av inredaren och programledaren Isabelle MCAllister
och delas ut i samarbete med Rättviseförmedlingen.
* Syftar till att uppmuntra fler kvinnor att utbilda sig och uppmärksamma
de som redan är verksamma inom byggsektorn.
* Prissumman är på 20 000 kronor, dessutom får vinnaren presentkort
på byggvaror och målarfärg.
* Följ Sol Ottosson på blog- gen www.nattstad.se/byggtjejensol 
Lokaltidningen Stenungsund
8 oktober 2013

Sol Ottosson
är årets Hantverkar-kvinna

”Jag kommer fortsätta mitt arbete för att stärka kvinnor  i yrket”

Stenungsunds Lokaltidning
Hon bloggar och nätverkar för fler kvinnor i byggbranschen.
Hennes engagemang för kvinnors naturliga plats i byggsektorn gav
henne årets Isabellestipendium. Hon kan därmed titulera sig
2013 års hantverkarkvinna.  

1999 började Sol Ottosson, bosatt i Stenungsund, att jobba i byggbranschen. I det grabbiga ställningsbyggaryrket kom hon rätt snart att inse att attityderna till kvinnoribranschen behövde bättras på. Hon har därför försökt att göra allt hon kan för att vara en förebild för andra tjejer. Både för dem som redan jobbar och för dem som vill börja inom den mansdominerade branschen. Hon vill stärka kvinnors status i hantverkaryrken. Nu har hon fått skriftligt på att det hon gör är viktigt. Av över 140 nominerade kvinnor valde juryn Sol.  

Hur känns det?
- Det känns otroligt. Ungefär som att få en Oscar. Det här är ju
också det enda priset för tjejer i byggbranschen.

En av en procent.
Sol är en Sveriges en procent kvinnor i byggbranschen.
Inredaren och programledaren, bland annat från TV4:s Äntligen hemma, Isabelle McAllister, instiftade Isabellestipendiet 2011 för att uppmuntra
fler kvinnor att utbilda sig och uppmärksamma redan yrkesaktiva kvinnor inom branschen.

Berätta hur det gick till.
På Rättviseförmedlingens Facebooksida gick det att nominera
kvinnliga hantverkare och sedan fick folk rösta. Sedan var det
en jury som valde stipendiat, säger hon.

Älskar att klättra
Sol Ottosson började som ställningsbyggare, utbildade sig sedan till murare och och jobbade ett par år som det, men gick för 1,5 år sedan tillbaka till byggställningsyrket.
Hur grabbigt är det egentligen i hantverkarbranschen?
- Det är väldigt grabbig. Det är en tuff och grabbig jargong, så det behövs fler kvinnor här.

Varför blev du ställningsbyggare?
- Jag älskar att klättra. Jag tänkte aldrig själv på att det var ett
mansdominerande yrke, jag ville bara börja jobba i yrket. Det hela
började med att jag var brand och säkerhetsvakt på Borealis.
Jag tröttnade på att vi blev orättvist behandlade, för det var många elaka och sexuella rykten om oss kvinnor som jobbade där. Jag blev förbannad
och då sa de till mig att börja jobba hos dem och det gjorde jag.

Vad ska du göra nu?
- Jag har precis fått jobb på ett norskt företag som jobbar med oljeriggar
i Nordsjön. Jag sitter i helikoptern dit nästa vecka. Jag kommer också att fortsätta mitt arbete för att stärka kvinnor i yrket. Jag har bland annat
fått kontakt med en kvinna som jobbar inom media. Hon vill uppmärksamma mig som kvinnlig förebild i Japan. På sikt kan det hända att jag kommer
att åka dit också.


FAKTA
Plockat från Sols blogg Byggtjejen Sol
Om att vilja vara ställningsbyggare:
...jag ringde runt till olika firmor och sökte jobb men möttes flera gånger
av gapskratt och en lur i örat. Vissa frågade mig rakt ut när jag sökte,
hur i hela fridens namn jag kunde inbilla mig att jag som tjej skulle
klara av jobbet. Så höll det på. Hade det hänt idag, hade jag
spelat in samtalet och stämt dem direkt för diskriminering.
Så jag har fått slita hårt för att komma dit jag är idag kan jag lova."

JURYN
Isabelle McAllister (Äntligen hemma, Sommartorpet och Fixa Rummet) Johnnie Krigström (Roomservice) Lina Thomsgård (grundare Rättviseförmedlingen) Christer Carlsson (Svenska Byggnadsarbetareförbundet) Emelie Lindeberg (2012 års stipendiat, snickare med egna företaget Snikk) Anders Öfvergård (Arga snickaren) 

Byggnadsarbetaren 4 oktober 2013

Ställnings-byggaren Sol fick Isabelle-stipendiet

Årets Isabellestipendiat sållades ut bland de 140 kvinnliga hantverkare som nominerats. Juryns val föll till slut på ställningsbyggaren och muraren Sol Ottosson från Stenungssund, som länge kämpat för att kvinnor
ska ha en given plats inom byggsektorn.
I juryns motivering...
...lyfter de fram Sol Ottossons envishet och att hon följt sina drömmar.
Hon har hjälpt till att starta nätverk och utbildningar for att få in fler
kvinnor i mansdominerande yrken.
Sol Ottosson har nu belönats för sin insats. Hon har i flera år kämpat
för att få in fler kvinnor i byggbranschen, bland annat genom sociala nätverk. Hon har skapat en Facebookgrupp för ställningsbyggare, som har blivit väldigt populär bland arbetsgivare både i Sverige och i Norge då de letar bra arbetskraft. Sol har också startat en Facebookgrupp för enbart kvinnliga ställningsbyggare. Dessutom har hon bloggen Byggtjejen Sol där hon skriver om hur det är alt vara kvinna på bygget. Jag har så mycket idéer, skrattar Sol. Stipendiet ger mig möjligheter! Det här visar att allt mitt arbete for att vara en bra förebild för andra tjejer att våga välja de yrken de själva vill, har nått ut. Nu har jag fatt energi nog att fortsätta kämpa i flera år till, säger Sol Ottosson.  
Varför är så få tjejer i branschen?
-Det är en gammal djupt rotad föreställning om att kvinnor är svaga
och ska ha andra arbetsuppgifter, det är en attityd som måste ändras
och det tar tid. Det är så att du måste visa vad du går för. Allt du gör syns. Både det som år bra och det som är dåligt. Det är ofta en tuff jargong därute. Men vi ska bli fler kvinnor i branschen! Och då kommer jargongen
att mildras. Jag har jobbat som ställningsbyggare i jättebra team.
Är stämningen bra och man hjälper varandra så blir man sammansvetsad
och det sprider sig till andra team.
Och Sol har ett tips till tjejer som vill börja jobba i byggbranschen.
Se till att utbilda dig så mycket du kan!
- Efter att jag fick min utbildning inom bygg- och anläggning fick jag ett helt annat bemötande, respekt både från kollegor och chefer, säger Sol.
Sol ska snart börja ett nytt jobb med att bygga ställningar på Offshore
i Nordsjön, en oljeborrplattform i Norge - och hon får en av kollegorna
med sig från det gamla jobbet.
Sol är med i Fellesforbundet Norges motsvarighet till Byggnads.
-Det är otroligt vilket säkerhetstänk de har där. En jättestor skillnad mot
hur det är i Sverige. Går du två meter upp utan sele så får du sparken direkt!
- Men jag ska undersöka om det finns något kvinnligt nätverk inom Fellesforbundet och gör det inte det så startar jag ett, säger Sol.

Isabellestipendiet
För att uppmuntra fler kvinnor att utbilda sig och uppmärksamma de som redan är verksamma inom branschen, startade inredaren och programledaren Isabelle McAllister Isabellestipendiet 2011. Isabellestipendiet på 20000 kronor är ett samarbete mellan den ideella föreningen Rättviseförmedlingen och Isabelle McAllister och delades ut på Hem & Villamässan i Stockholm i slutet av september.
Jury
I juryn sitter Christer Carlsson, ombudsman på Byggnads,
Isabelle McAllister själv, Johnnie Krigström från TV-programmet Roomservice, Emelie Lindeberg som vann stipendiet förra året,
Lina Thompsgård från Rättviseförmedlingen, Lina Marklund från
Beckers färg och Anders Öfvergård från TV-programmet Arga snickaren.

Här når du Sols nätverk och blogg:
I Facebook 
Nätverk för kvinnliga ställningsbyggare Nätverk för ställningsbyggare, Byggnads kvinnliga nätverk

Blogg
www.nattstad.se/ byggtjejenSol I Vill du veta mer?Mejla till Sol insideharmony@gmail.com  
Byggnadsarbetaren 1 november 2007

Murar-
lärlingen
Sol är en
riktig häxa

Sol Ottosson har blivit bränd på bål och dränkt sig själv i
en näckrosdamm. I några av sina tidigare liv. I det här livet vill hon
lära sig hur man murar en spis.

TEXT MAGNUS BERGSTRÖM
FOTO CHRISTER OLOFSSON

Sol sitter tillbakalutad i soffan hemma i Stenungsund. Kaffet står
på bordet och dottern Ronja har bakat sockerkaka. Det luktar svagt
av rökelse och på väggarna hänger tygskynken i varma färger och tavlor
med egyptiska motiv. Om inte Sol Ottosson hade kallat sig själv för häxa kunde det vara hemma hos vilken kvinnlig hantverkare som helst.
– Jag är född sån och för mig är det ett fint ord. Det handlar om att respektera Moder Jord och bejaka sina sinnen, säger hon. Som barn
var hon extremt mörkrädd. I mörkret under täcket kände hon
ögon iaktta henne fast ingen fanns där. Hennes familj tog det
som vanlig mörkerrädsla, men hon förstod snart att hon var annorlunda.
Som 20-åring var hon för första gången med om en obehaglig upplevelse.
– Jag var nere i tvättstugan i huset där jag bodde då jag plötsligt kände
att någon gick bakom mig. Fast jag inte såg honom så kände jag plötsligt
att det var en man precis bredvid mig.
Han utstrålade så mycket obehag att jag började rysa.  

Senare fick hon reda på att en man några år tidigare hade hängt sig i källaren där tvättstugan låg. Med åren inträffade fl er möten med det okända
och hon började bejaka sina krafter.
Sol är medveten om att hon är född med en särskild gåva men menar att alla kan träna upp sina mentala krafter.
– Det gäller att tro på sig själv och lita på sin intuition. Och framför allt
att vilja lära sig. Visst har hon tvivlat på sig själv, framför allt när hennes familj har ifrågasatt vad hon håller på med. Men varje gång har hon
kommit fram till att hon måste bejaka den hon är om hon ska må bra. Meditation, healing, yoga och tarotkort; Sol håller på med det mesta
som populärt kallas new age.

Hon har också mediala krafter och kan ta kontakt med andar och förmedla deras budskap till de levande. Ändå är hon ingen flummig typ som bara
sitter hemma och bränner rökelse framför kristallkulan.
Sol är en handlingskraftig kvinna som gillar att arbeta med händerna.
För några år sedan gick hon en bygg  och anläggningskurs för tjejer.
Sedan dess har hon bland annat jobbat som ställningsbyggare
och murarlärling. Sol hemlighåller inte vem hon är och vad hon håller på med. Med stadig röst berättar hon om tidigare liv där hon som häxa på 1600-talet blev bränd på bål i Spanien och ett annat där hon på grund av olycklig kärlek dränkte sig i en näckrosdamm någonstans i Mellansverige.
Lika öppen är hon mot dem hon jobbar med, oavsett vad de tycker
och tänker. För en tid sedan fick hon chansen att visa sina krafter ute på ett bygge. En arbetskompis som hade ryggskott sökte upp henne för att bli av med värken. Enligt Sol är alla sjukdomar förknippade med det mentala hälsotillståndet. Själv har hon varit sjuk två gånger de senaste åren och bägge gångerna har det varit i samband med stress och negativa tankar. Hennes ögon glöder när hon pratar om sina spirituella intressen.
Men hon har samtidigt mer handfasta projekt att se fram emot.
Sol vill lära sig ”det ultimata hantverket”  att mura en öppen spis.


SOLS TIPS/ UTVECKLA DIN INTUITION
● Gissa vilket kort du får upp i en kortlek.
● Gissa vem som ringer på telefonen.
● Gissa färgen på nästa bil du möter på vägen.
● Lär dig att lita på din första tanke.
● Tro på dig själv och stå för vad du tycker och känner. 

GÖTEBORGS POSTEN 5 DECEMBER 2004

TRE SYSTRAR SOM NOBBADE TJEJYRKEN

”Typiska kvinnoyrken inom vård och barnomsorg
har aldrig lockats av systrarna”

"Sol ottosson och hennes systrar valde bort tjejyrken"

Text: Anna-Karin Wright
Foto på Sol: Magnus Sundberg
Foto på Kim & Emma: Bengt Christian 

ARBETSLIV: Sol är en av landets tre kvinnliga ställningsbyggare.
Kim är svetsare och har vunnit svets- SM. Emma ska bli fordonsmekaniker. Och alla tre är systrar.
- Jag gillar hela grejen. Hårt fysiskt ar- bete, att klättra, att bygga saker.
Det är som mekano för vuxna, säger Sol. Sol Ottosson 31 år,
Kim Alexandersson 29 år och Emma Eriksson 17 år är systrar.
Och alla har de valt typiskt mansdominerade yrken. Sol arbetar
som ställningsbyggare.
Kim är svetsare på ett företag i Borås som tillverkar takstolar.
Och lillasyster Emma går på fordonsprogrammet på Viskastrands
gymnasiet i Borås.
Varken Sol, Kim eller Emma har några kvinnliga kollegor, samtliga arbetskamrater och klasskamrater är män.
- Jag gillar stämningen och den ibland lite råa jargongen, säger Sol som tidigare arbetat bland annat på dagis. Men visst, ibland försöker killarna
vara macho och skämt med anspelningar på sex hör till de vanliga. 
- Jag gillar hela grejen. Hårt fysiskt arbete, att klättra, att bygga saker.
Det är som mekano för vuxna, säger Sol. Sol Ottosson 31 år,
Kim Alexandersson 29 år och Emma Eriksson 17 år är systrar.
Och alla har de valt typiskt mansdominerade yrken. Sol arbetar
som ställningsbyggare. Kim är svetsare på ett företag i Borås som tillverkar takstolar.
Och lillasyster Emma går på fordonsprogrammet på Viskastrands
gymnasiet i Borås.
Varken Sol, Kim eller Emma har några kvinnliga kollegor, samtliga arbetskamrater och klasskamrater är män.
- Jag gillar stämningen och den ibland lite råa jargongen, säger Sol som tidigare arbetat bland annat på dagis. Men visst, ibland försöker killarna
vara macho och skämt med anspelningar på sex hör till de vanliga.  
Håller de inte tillbaka när de finns en kvinnlig arbetskollega?
-Nej, för sjutton, jag är värst, säger Kim med ett skratt.
Att Emma hamnade på fordonsprogrammet var mycket av en slump.
Hon ville arbeta med händerna och lära sig fa något praktiskt.
Det bästa med utbildningen tycker Emma är gemenskapen.
– Killarna är jättesnälla och jag blir behandlad som en i gänget, säger Emma.

Envishet och seghet viktigt
Sol tycker att kvinnor i stort sett har samma förutsättningar som män att arbeta i byggnadsbranschen. Visst, fysisk styrka är en grundförutsättning.
Men envishet och seghet är viktigare än ren råstyrka. Och att bära rätt.
Sol är noga med att tänka på hur hon lyfter.
- Killar slarvar ibland när de bär och riskerar att slita ut sig fortare för att de bär fel, säger Sol. Kim ser inget skäl till varför kvinnor skulle passa sämre som svetsare än män.
- Visst måste man kunna bära tungt, men rent tekniskt har kvinnor samma förutsättningar
som män att svetsa. Och det är faktiskt ett väldigt konstnärligt yrke, säger Kim.
År 2000 vann hon svets-SM i Sjuhäradsbygden. I grenen "rörtråd och v-fogar"
gällde det att på tid svetsa så rent som möjligt, utan fula skarvar och brännmärken.
Typiska kvinnoyrken inom vård och barnomsorg har aldrig lockat någon av systrarna.
Inom till exempel vården är det både mer slitsamt och sämre betalt.
Och mer psykiskt påfrestande, säger Kim.  
Bättre betalda yrken Att mansdominerade yrken i allmänhet är bättre betalda än kvinnodominerade yrken är ett viktigt skäl till systrarnas yrkesval. Och statistiken talar sitt tydliga språk. Till exempel tjänar
en byggnadsarbetare i genomsnitt 23 200 kronor månaden,
en förskollärare på dagis dryga 19 000 kronor. Sol tror att systrarnas
stökiga uppväxt kan ligga till grund för deras yrkesval.
Kim säger: - Vi tvingades bli vuxna tidigt och ta mycket ansvar. Vi ser inga begränsningar och är inte rädda för att prova nya saker. Men visst finns det även svårigheter med att vara ensam tjej på en manlig arbetsplats.
En tjej ses ofta ses som ett oprövat kort och måste bevisa att hon orkar
och hänger med i tempot.
- Det syns om jag skulle ta kaffepaus för ofta. Tjejer kan inte konkurrera
med fysiska styrka. Däremot kan vi visa vad vi går för när det gäller tänkande, tekniken och konstruktionerna, säger Sol. 
Sol tror att fler kvinnor i byggbranschen skulle förbättra stämningen
och arbetsmiljön, till exempel genom att fler hjälpredskap skulle
tvingas fram. Det skulle göra att även männen minskade sina förslitningsskador och höll längre i yrket. En arbetsplats som inte är lämpad för kvinnor är heller inte lämpad för män, säger Sol. Hennes åttaåriga dotter Ronja har inga planer på att gå i mammas fotspår och bli ställningsbyggare. - Nej, det verkar tråkigt. Jag ska ha ett hunddagis. Och Kims sjuåriga dotter Miranda säger att hon nog ska bli prinsessa. 
LO-Tidningen 2003

Sol skapar varmare klimat på bygget

Bildtext: Sol Ottosson på jobbet. Shells oljeraffinaderier på Hisingen i Göteborg

Sol Ottosson är en av tre kvinnliga Ställningsbyggare i Sverige. När hon jobbade som brand och säkerhetsvakt fick hon veta att hon skulle få sparken om hon fortsatte att äta lunch med de manliga ställningsbyggarna. I rena ilskan tog hon själv jobb som ställningsbyggare i stället.
-Något av det roligaste jag har gjort, säger hon.
1300 av 129 700 medlemmar i Byggnads är kvinnor, det vill säga en procent av antalet medlemmar. Bara 600 av dessa 1300 jobbar verkligen på byggen, s70 av dem är byggstäderskor.
Men byggbranschen behöver ny arbetskraft och hoppas kunna locka kvinnorna.